Bang my head against the wall - Sia



52 dagar. Så länge sen var det jag fick stå och hålla om mamma för att hon inte kunde sluta gråta när jag skulle lämna henne i några månader. Så länge sedan var det jag stod och tjöt på garageuppfarten med tanken på att jag inte skulle få hålla om min älskade lilla mamma på ett tag, inte få höra pappas skratt vid tvn som gör så att jag jämt brister ut i ett skrattanfall med. 
Vi har hunnit med så mycket på 52 dagar. Vi har kört forsränning i djungeln i Bali, simmat med havssköldpaddor på Gili T, sett vilda delfiner i Sydney, sett kängurus längs vägkanten upp till Byron Bay, druckit alldeles för mycket vin och ätit alldeles för mycket sushi, åkt bil på stranden på Fraser Island, badat i det klaraste vattnet någonsin i Lake McKenzie, haft rockor vid fötterna när vi tagit ett dopp på Whitheaven beach, bott på en segelbåt, kört bil på vänster sida av vägen, sett en haj, kramats med koalor och hållt i en orm, dykt med tub i stora barriärrevet och kastat mig handlöst ut från ett flygplan skrikandes för glatta livet. Dessa 52 dagar har jag upplevt saker som alla borde uppleva. Jag har växt som människa. Jag är mycket säkrare i min engelska nu än när jag startade denna resa. 
Denna resa är det bästa jag gjort i mitt liv hittills. Jag har träffat så många fantastiska människor, skrattat så jag gråtit, dansat gärnet på klubbar. 
Jag har lärt mig att uppskatta livet. Att livet har mer att erbjuda än det som finns inom Hultsfreds gränser. Att världen har så mycket mer att erbjuda. 

Vi har avslutat vår resa genom Australiens östkust, en resa på över 300 mil som tagit sammanlagt 5 veckor. En resa för livet.

Nu har vi andra mål som väntar. Nästa steg blir att skaffa ett jobb. Antingen i Sydney eller ett farmjobb utanför. Tror jag hade varit en grym bananplockare. 
Stora drömmen efter jobbet är Nya Zeeland. Jag måste vandra genom Mordor innan jag återvänder hem till Sverige igen. Annars kommer jag känna att resan inte blev helt avslutad. 

Tack Isabell. För att du finns och för att du varit världens bästa resesällskap. För alla tårar vi gråtit ihop, alla skratt vi delat och för att du ännu inte slagit ihjäl mig när jag är seg. Du är fantastisk 💕
1 kommentar
Anonym

Å vad jag saknar dig❤️